Endast Wounded Healer HealsK.G. Jung K.G. Jung, den berömda och lysande schweiziska vetenskapsmannen, den analytiska psykologins stamfader, upptäckte att i varje persons psyke finns det vissa universella "kollektiva" innehåll - arketyper. Vid ett eller annat tillfälle i en persons liv kan en person uppleva olika upplevelser och känslor som kan förstås med hjälp av arketyper. Jung jämförde arketypiska strukturer med den universella symboliken i myter och sagor. Därmed kan innehållet i klientens svårigheter och upplevelser ibland jämföras med kulturella teman om myter, antika sagor och kreativitet. Och detta ger berättelsen om varje specifik klient en viss individuell och samtidigt kollektiv mening, som förbinder den med livets universella historia. Vad är arketypen för den sårade läkaren och varför är förståelsen av dess innebörd och innehåll så viktigt för en psykolog? För mig är metaforen för arketypen för den sårade helaren insikten att inuti varje människa (och inte bara psykologer) finns det två delar: den sårade och den helande, och den ena kan inte existera utan den andra. Det första som analytikern förmedlar till klienten är att det inte finns något behov av att skämmas eller skämmas över din egen skadade del och känna skuld. I terapin finns det en process att odla den läkande delen såväl som att acceptera den skadade delen av klienten. Londonanalytikern Martin Schmidt, som beskriver arketypen för den sårade helaren i sin föreläsning (september 2012), säger att för att en terapeut ska vara effektiv är det viktigt för honom att vara i kontakt med sina sårade delar; annars finns det risk för missbruk av den egna makten: när terapeuten identifierar sig med den kloka, starka, friska och aktiva kan detta störta klienterna till att känna sig svaga, sjuka, passiva och dumma. Efter att ha tappat kontakten med sin skadade del känner sig psykologen mer som en gud som tornar upp sig över klienten. Kontakt med den egna sårheten är i grunden kontakt med den egna mänskligheten, en jämställdhetsposition i den terapeutiska relationen som möjliggör empati och förståelse gentemot klienten. När en person vänder sig till en psykolog vill han ha vissa liv och personliga förändringar, men det viktigaste är förståelse och förmågan att acceptera klientens situation, hans erfarenheter och känslor. Endast från denna djupa och uppriktiga position är sann förvandling möjlig. "Äkta "sårade helare" bland analytiker; dessa är terapeuter i vilka arketypen inte är splittrad. De blir så att säga själva ständigt analyserade och upplysta av sina egna patienter. En sådan analytiker inser om och om igen hur patientens svårigheter konstelleras i hans egna problem, och vice versa, och därför arbetar han öppet inte bara på patienten utan också på sig själv. Han förblir alltid både tålmodig och helare” (Guggenbühl-Kraig). Denna förståelse av terapiprocessen avslöjar många illusioner som fortfarande existerar om psykologyrket, åtminstone i Ryssland. Till exempel att en psykolog är en sorts superperson som alltid är i ett upphöjt tillstånd, vinner över alla människor utan undantag och vet svaren på alla frågor. På många sätt hjälper det att acceptera din sårhet att aktivera den del som är kapabel att läka. Att acceptera en annan är omöjligt utan att acceptera dig själv, du måste titta öppet in i din själ och livshistoria för att få tillgång till alla dolda sidor och resurser i klientens historia. Endast genom att ta klientens position och arbeta utifrån sitt eget mänskliga djup kan man uppnå goda resultat i psykologiskt arbete. En analytiker hjälper inte bara till, utan lär sig ibland något av sina klienter. Varje klient är en person som vill lösa sina svårigheter, men som samtidigt har de nödvändiga resurserna, styrkan och förmågan. Adler menar (1956) att att bli sårad också innebär att aktivera den helande kraften i sig själv, att utan att bli sårad skulle man aldrig ha mött denna helande kraft, målet.